Bloggen har legat lite på is. Jag har alldeles för lätt för att ta på mig för mycket och att hinna med att arbeta för djurens rättigheter och samtidigt skriva blogginlägg blev för mycket, men eftersom flera personer bett mig att fortsätta så är jag här igen.
Sedan sist så har jag varit i England, ett land som i mångt och mycket fostrat mig och gjort mig till den aktivist jag är idag. Först gången jag åkte till England så var jag 15 år gammal och klev in i en värld som fascinerade mig något oerhört. Jag mötte människor som levde sina liv för att hjälpa djuren och tillsammans med en jämngammal vän arbetade jag på ett djurhem hela dagarna och på helgmorgonarna så var vi ute och saboterade rävjakten, så kallat hund sabotage och när vi inte gjorde det demonstrerade vi mot diverse djurplågare.
En av de personer som var aktiv i England var Barry Horne, en hyvens kille som kämpade dag och natt för djuren. Han avtjänade ett fängelsestraff på 18 år, det hårdaste som någonsin utdelats till en djurrättsaktivist i England, då engelska staten var fast beslutsam om att tysta honom och hans aktioner. Det hjälpte inte. Under sitt fängelsestraff inledde Barry en hungerstrejk för att få ett slut på djurförsöken. Men Barry var realist. Han visste att hans hungerstrejk inte skulle förbjuda djurförsöken, men han visste också att hans hungerstrejk skulle väcka en protestvåg utan dess like.
Och mycket riktigt, det var precis vad den gjorde. Demonstrationer urartade allt som oftast i rena fritagningar där katter, hundar och marsvin räddades rakt under näsan på polisen från olika djurförsöksuppfödningar och laboratorier.
Barry Horne var en vän till mig och kommer alltid att förbli en inspiration. I ett av hans sista brev till mig skrev han om glädjen över vetskapen att det svenska djurförsökslaboratoriet Smittskyddsinstitutet (SMI) skulle läggas ned. Men som vanligt svek politikerna aporna och de övriga djuren där, i det här fallet var det Miljöpartiet som svek djuren på ett sätt som man inte trodde var möjligt.
Men jag tycker det tydligt symboliserar det samhälle vi lever i. Vi tillåts protestera, men så fort vi börjar bli effektiva och uppnår förändringar så gör man sitt yttersta för att slå ned oss, oavsett om vi arbetar inom eller utanför lagen. Just därför får vi aldrig ge upp.
Den 5 november var det 10 år sedan vi förlorade Barry Horne. Jag åkte till England för att hedra honom på hans minnesmarch och för att demonstrera utanför ett av världens vidrigaste djurförsökslaboratorier, Huntingdon Life Science (HLS). RIP Barry Horne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar